Sparkar i framsätet, sitter i baksätet
Ingen skidåkning idag, gud slog på airconditionen i morse så vinden tillät inte liften bära oss upp till isen. Istället satt vi på bänkar och körde överkropp som neanderthalarna gjorde när de levde - med den mänskliga kroppen som verktyg.
Efter en massa gap och skrik om upp och ner miljontals gånger om fick vi vila ett par timmar innan nästa pass drog igång. Balans är viktigt om man ska bli en duktig skidåkare, eller hur David?
"JAJAMÄN!".
Ja, där ser ni. David var för övrigt oväntat säker på att stå på linan, fördomarna sprudlade om att han inte skulle komma upp på linan. Någon som kommer ha fobi för lingång är en liten kis vid namn Daniel. Hans juniorer under midjan är nog rejält omskakade skulle jag tro.
I övrigt har dagen bjudit på mycket närkontakt, 9 fall av 10 ofrivilligt och mycket irriterande. Men problem är till för att lösas så det var bara att ta ur tummen ur röven och nita asen som gick över gränsen. För att göra en VIKTIG sak klar för allt och alla:
Regel nummer ett - om inget tillstånd innehaves, rör mig för fan inte. Går du så långt att du rör mig vid absolut fel tillfälle så ansvarar jag inte för följder/sjukvård/annat som uppstår.
Avrundas,
Johan, Peter.
PS. Regeln är Peters, punkt.