Johan, the dalahorse, sliding on a räkmacka
Likt en gudason svävandes på moln gled våra groteska skidgymnasiebussar in på parkeringen vid liften som skulle bära oss upp i bergen, ända upp i ändalykten på gud, så att vi skulle få visa våra skickligheter för de norska brudarna i tighta dräkter.
För Johan gick dagen precis som ovan. För Peter gick dagen inte riktigt som ovan och absolut inte som förväntat.
Man kan sammanfatta lite kort att efter en kö som Peter ville plöja igenom men skippade det och en ryss som åkte lite väl nära vår lille guldgosse (Peter stod och vägde mellan att åka ikapp idioten och dräpa honom eller stanna på avstånd och skrika grova glåpord, det blev det sistnämnda som skedde) så kom Pittster tillslut fram till backen där vi skulle träna i. Dagen har dock inte varit helt upp och ner för Peter, han fick faktiskt en pinne nere vid bussarna!
Johan däremot, gudabarnet skänkt från ovan, har haft en kanondag. Dalahästen har till och med fått åka i samma bana som norska åkare, Peter låter sig anta att blicken vilade lite väl långt nedanför ögonen. Johans hjärna blev troligen överbelastad av alla vackra tösers utseende att minnas, det luktade bränt i hela hotellet efter träningspasset i backen. Johan tycker det är kul att spela svårfångad på bild, detta är vad världen får se. Tydligen.
I övrigt har dagen varit bra, vi har inte gjort ett skit. Chicketikawaow.